Vill aldrig hem trots allt.
Godkväll allihopa.
Nu är det kämpigt. Sista taget nu, somliga har 3 månader kvar.
Imorgon har jag psykologi b prov och möte om projektet. Men nu pluggar jag till det sista för imorgon så det ska nog gå bra.
Angående påsklovet, föräldrar.
Vi ska till Diani Beach över påsk. Man räknar med ungefär 3500 allt som allt för 1 vecka. Vi har hittat två boende och vi får se vilket som är ledigt. Men jag behöver prata med er om detta, och eftersom msn inte fungerar får ni maila mig eller prata på skype.
Jag är oerhört trött och jag vill sova.
Idag fick jag en hemsk tanke: tanken på att städa undan allt här i rummet, packa ihop allt. se sina vänner åka hem en efter en..ta sitt första kliv in i sitt riktiga hem. Den tanken skrämmer mig. Klart att jag saknar alla där hemma men de här 7 månaderna har gått för fort. I vissa stunder vill man bara hem men i andra sekunden säger man nejnej. för den dagen när jag åker hem kommer jag ångra mig fruktansvärt mycket för att jag ville hem.
Jag trivs med att vara lite mer självständig, inte behöva svara på 100 frågor och höra folk tjata på en och säga vad man ska göra och inte ska göra. Det är skönt att kunna ta ansvar själv.
Nu ska jag studera som jag brukar säga,
jag och min "halv" rockiga vän jenny. jag gillar henne mycket även om vi bråkar om saker för att vi är olika gällande precis allt mellan drinkar och politik.
