Besviken.
Blir så besviken på några av "boardingföräldrarna" här.
Vill att mina föräldrar och andra ska veta hur förjävliga dom kan vara.
Igår så sprang jag jätte fort från jennys rum till mitt rum, som ni vet har vi som bor i poolhuset en stentrappa. I den fortaste fart jag hade ramlade jag i trappan och fick ena stenkanten på min högra höft och en annan kant på min högra fot. Det gjorde så ont och jag blödde. Jag kunde inte röra mig. En "boardingförälder" kom och frågade vad som hänt men jag hade så ont så jag kunde inte svara och jenny bad honom hämta något jag kunde kyla det med. När han kom tillbaka hade han med sig en annan "boardingförälder" och hon började genast skrika på mig även fast hon såg att jag grät.
"You are so silly both of you, you are a drama queen fredrika, why should i care about you now, it's your own fault.." Jenny bad henne hjälpa mig och båda "föräldrarna" tog tag i mig och hon fortsatte att skrika igen även fast hon såg att jag knappt kunde stå rakt och sa att hon egentligen inte behövde eller ville hjälpa mig eftersom det var mitt fel." Jag ryckte mig ifrån dom och sa att jag inte behöver deras hjälp om det skulle vara så jävla jobbigt, utan att jag hellre klarade mig själv då"
Vi fick ingenting att kyla med för dom tyckte att det var mitt fel, så jag fick ha en kall kaviar tub på min höft medan jag samtidigt hade så ont i min fot att jag inte kunde gå eller spänna mig för då gjorde det så ont att jag knappt kunde andas. Sen sprang jenny in till boardingen och frågade om en kylklamp och hon var tvungen att diskutera med dom ett tag för att få den? Tillslut fick jag den, efter ett tag kom boardingen in till rummet och sa att dom ville se på min höft och fot, då sa jag att dom skulle gå iväg för dom beter sig som jag vet inte vad och att jag inte ville prata med henne, då sa hon att hon absolut inte ville prata med mig heller. så gick hon.
så. min fråga kommer bli till boardingen, ska man inte kunde känna sig trygg här? även om jag var klantig som sprang så fort borde jag väl ändå få hjälp utan att det ska gå till såhär? ska jag behöva ha en kaviar tub på mig för att ni inte vill hjälpa mig för att jag tydligen är "silly"?
Ska jag behöva känna att jag vill ÅKA HEM för att ni inte vill hjälpa mig. Eller att jag vill ringa mina föräldrar på andra sidan jordklotet och säga att jag ramlat och inte får någon hjälp? Om något allvarligare händer, ska jag då bara kunna känna att jag är värd hjälp om jag inte hade varit "silly?" eller om det inte var "mitt eget fel"? Ni har inte någon moral över huvudtaget - Mina föräldrar skulle aldrig göra något sånt, skulle ett sjukhus skita fullständigt i mig om jag hade varit dum och sprungit för snabbt, anser ni då att det är mitt egna problem och att jag får lösa det själv?
Just det. Ni är internatföreståndare, inte internatföräldrar. Ni har inte samma regler, utan era regler kommer och går och ni reagerar olika på allting. Skaffa er lite vett i huvudet för i helvete.
Jag har fortfarande ont, ondare i foten idag, men jag går till mina vänner och ber om hjälp, jag vill inte ha någon som skriker på mig. Ni behöver inte finnas här, ni gör ingen nytta för ni visar ingen trygghet.
Vill att mina föräldrar och andra ska veta hur förjävliga dom kan vara.
Igår så sprang jag jätte fort från jennys rum till mitt rum, som ni vet har vi som bor i poolhuset en stentrappa. I den fortaste fart jag hade ramlade jag i trappan och fick ena stenkanten på min högra höft och en annan kant på min högra fot. Det gjorde så ont och jag blödde. Jag kunde inte röra mig. En "boardingförälder" kom och frågade vad som hänt men jag hade så ont så jag kunde inte svara och jenny bad honom hämta något jag kunde kyla det med. När han kom tillbaka hade han med sig en annan "boardingförälder" och hon började genast skrika på mig även fast hon såg att jag grät.
"You are so silly both of you, you are a drama queen fredrika, why should i care about you now, it's your own fault.." Jenny bad henne hjälpa mig och båda "föräldrarna" tog tag i mig och hon fortsatte att skrika igen även fast hon såg att jag knappt kunde stå rakt och sa att hon egentligen inte behövde eller ville hjälpa mig eftersom det var mitt fel." Jag ryckte mig ifrån dom och sa att jag inte behöver deras hjälp om det skulle vara så jävla jobbigt, utan att jag hellre klarade mig själv då"
Vi fick ingenting att kyla med för dom tyckte att det var mitt fel, så jag fick ha en kall kaviar tub på min höft medan jag samtidigt hade så ont i min fot att jag inte kunde gå eller spänna mig för då gjorde det så ont att jag knappt kunde andas. Sen sprang jenny in till boardingen och frågade om en kylklamp och hon var tvungen att diskutera med dom ett tag för att få den? Tillslut fick jag den, efter ett tag kom boardingen in till rummet och sa att dom ville se på min höft och fot, då sa jag att dom skulle gå iväg för dom beter sig som jag vet inte vad och att jag inte ville prata med henne, då sa hon att hon absolut inte ville prata med mig heller. så gick hon.
så. min fråga kommer bli till boardingen, ska man inte kunde känna sig trygg här? även om jag var klantig som sprang så fort borde jag väl ändå få hjälp utan att det ska gå till såhär? ska jag behöva ha en kaviar tub på mig för att ni inte vill hjälpa mig för att jag tydligen är "silly"?
Ska jag behöva känna att jag vill ÅKA HEM för att ni inte vill hjälpa mig. Eller att jag vill ringa mina föräldrar på andra sidan jordklotet och säga att jag ramlat och inte får någon hjälp? Om något allvarligare händer, ska jag då bara kunna känna att jag är värd hjälp om jag inte hade varit "silly?" eller om det inte var "mitt eget fel"? Ni har inte någon moral över huvudtaget - Mina föräldrar skulle aldrig göra något sånt, skulle ett sjukhus skita fullständigt i mig om jag hade varit dum och sprungit för snabbt, anser ni då att det är mitt egna problem och att jag får lösa det själv?
Just det. Ni är internatföreståndare, inte internatföräldrar. Ni har inte samma regler, utan era regler kommer och går och ni reagerar olika på allting. Skaffa er lite vett i huvudet för i helvete.
Jag har fortfarande ont, ondare i foten idag, men jag går till mina vänner och ber om hjälp, jag vill inte ha någon som skriker på mig. Ni behöver inte finnas här, ni gör ingen nytta för ni visar ingen trygghet.
Kommentarer
Trackback
