Aight brother
Har för det mesta varit lycklig idag. Skrattat. Har tillbringat den för det mesta med min kära Jenny.
Imorse åkte Ebba och Anna hem, förstod inte riktigt det och nu känns det bara konstigt. Rummen är inte deras längre. Det känns som om vi kom hit igår, till kenya alltså.
Jag är stressad (som vanligt) men jag kommer klara mitt plugg (som vanligt).
Nu är det fan inte långt kvar. 9 dagar kvar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag lovar er en års summrering av hur mitt äventyr, mina månader, dagar i kenya har varit.
Betalde även studentmiddagen idag. Okej..det var läskigt. Jaha, tänkte jag. Är det nu det tar slut? Jag har gått i skolan i 13 år nu. Dessa år har varit fyllda av skratt och grått, jag har velat ge upp många gånger, men jag har alltid lyckats ta mig ur de förjävligaste tiderna.
Trots mycket plugg och andra problem vid sidan av vill jag att alla ska veta att jag aldrig varit lyckligare än vad jag är idag. Kenya har utan tvekan varit det bästa beslutet jag någonsin tagit. 
phille boy och jag i slutet av augusti. ett år går väldigt snabbt.
