En lång natt på flygplatsen

Nu sitter vi på flygplatsen. 2 timmar har gått, ungefär. Erika ligger på sin ryggsäck och sover, Nazli läser sin hårdkokta däckare. Linnea och Johanna sitter vid bordet och pratar om fosterhem. Jacop kollar sin instagram. Jag bloggar. Vi är trötta och har ätit pizza och rökt. Hm. 
Klockan 06.30 ungefär går planet till Miami, där byter vi till London, vidare till Köpenhamn. Där är resan slut förutom mig och Linnea, som ska ta ett plan från Köpenhamn till Arlanda. Vi är framme kl 16.55 svensk tid, Costa Ricans tid, 8 timmar efter....så egentligen om man tänker efter så tar vår resa ungefär 2 dygn. Jacop skrattar åt min pengapåse, aka pengapung som jag har jätte fashion runt axeln. Den är jätte fashion.
 
Vår tid i Costa Rica har varit spännande, mycket innehållsrikt och ack så omtumlande. Speciellt vår resa till Nicaragua, Granada och San Juan Del Sur. Där blev vi rånade på en electro festival, där Steve Aoki skulle spelat. Vi hann tyvärr inte se honom eftersom vi blev rånade 3 timmar innan spelning. Men de andra DJs var bra. Och ölen var god. Vi kan lätt konstatera att Jacop nu både kan dricka öl och kaffe. Hm. 
Jag börjar bli övertrött och skrattar åt allt. 
Jag hade en konstig dröm. Jag tappade alla resväskor inklusive Jacops dyrbara iPhone 4 i vattnet. Tragedi både för mig och för alla som väntar på oss därhemma. 
 
I veckan på vår semestervecka var vi i Manuel Antonio. Underbar plats. Mycket höga vågor, mycket avocado med pasta. En åsna som förstörde vår vattentillförsel och en orm som var stendöd. Vi badade och hade oss med våra pilsen på stranden. (fyi, bara jag och jacop som unnade oss en öl eller två på stranden..) Man måste få unna sig i dessa dagar. Efter hårt slit på barnhemmet och en hel del andra äventyr. Vi kostade även på oss att äta på Pizza Pata näst sista dagen. 
Grattis Erika! Som fyllde 22 platanos år idag. Det firade Costa Rica gruppen med en härlig choklad tårta av de bästa ingridienserna. Hemligt recept dock, eftersom det var AMPMs egna. 10.459 colones fick vi lägga på den gudumliga tårtan. Gott, sen gick vi till Taco Bell och svullade i oss för sista gången. Jacop har lagt på sig en lätt bränna och mixmatchar den med ett par klassiska jeans och en Che Guevara tanktop. Mycket fashion. 
 
Vad ska man berätta mer? Det finns mycket. Jag håller även på att skriva en liten roman om min, Nazlis, Jacops och Erikas Nicaragua resa. Mycket läsvärd. Jag tänkte redan lägga upp den år 2022. Amazing. 
Nu ska vi försöka checka in. På återseende. Gracias Adios por ustedes visitado en Costa Rica. Venga Mami!
 
Peace out and everything. Lots of love from Fredrika! 
 
Jag på beachen i Manuel Antonio. Swats! 
Nazli, Erika
 

Bilder från Nicaragua


Vista Serena

Sitter på Hostelet och äter frukost och dricker kaffe. Ensam, det är rätt skönt. Jag är ju känd för att vara lite snabbare än alla dom andra. Utsikten är så jävla vacker. Idag ska vi till stranden och bada tror jag. 

Manuel Antonio

Nu är vi i Manuel Antonio. Här är det 40 grader mas o menos. På hostelet får man inte röka, utan jag och jacop får gå på bakgården och tjyvröka. Så känns det. 
Imorgon ska vi förhoppningsvis till en strand och i helgen besöka Nationalparken. Manuel Antonio är känt för sina gulliga apor som klättrar på en när man går därinne. 
I veckan så ska jag röka,dricka öl, ha semester, titta på djur och umgås med nära och kära. Förbereda mig inför det bästa som hänt på 3 månader. Träffa min kära Jonathan, (och min familj förstås) 
 
Jag älskar Costa Rica och det har sannerligen varit en upplevelse, det kan kamren skriva upp.
Håll utkik, snart kommer min debutroman om min, jacops, nazlis och erikas Nicaragua upplevelse (Granada och San Juan Del Sur)
 
Puss!
 
 

RSS 2.0